Att skapa ett hem av saker som tillhört någon på en plats där någons hem har rivits.

För några år sedan bodde jag i Budapest, Ungerns mytomspunna huvudstad. Men det är inte om Budapest eller min tid i staden jag vill berätta. Jag vill berätta om den ödetomt som låg ett stenkast från vår lägenhet. Ödetomten var

Tidens tand. Människans hand.

Tillfälligt. Temporärt. Vi kan ju ibland förledas att tro att vi skapar bestående miljöer. Det är ju lätt att tro att monumentala betongstrukturer som motorvägspåfarter eller järnvägsbroar, ett torg av gatsten, eller en millimeterkort golfgreen kommer att bestå. Men tidens

En bohem och dennes drömmar om runda hus.

Till mitt nya hem i den nya staden kommer det en torsdagkväll långväga gäster. Besöket är egentligen riktat till familjen i vars lilla ”lägenheten”på vinden jag nu bor. Men gästen har önskat surströmming och jag kan inte minnas att jag

Hej då Varberg.

Lyxigt. Det har faktiskt varit lyxigt att åter få röra sig i sin barndoms stad. Minnen knutna till platser kommer åter och personer jag inte visste att jag kände dyker upp. Cykeln är färdmedlet och på 10 minuter rullar jag