Tidens tand. Människans hand.

Tillfälligt. Temporärt.

Vi kan ju ibland förledas att tro att vi skapar bestående miljöer. Det är ju lätt att tro att monumentala betongstrukturer som motorvägspåfarter eller järnvägsbroar, ett torg av gatsten, eller en millimeterkort golfgreen kommer att bestå.

Men tidens tand rår ingen på. Vi kan för en tid försöka hålla den stången. Men redan innan människan tagit sin hand från sitt verk har naturens processer börjat bryta ner den.

Temporaliteten beror av omgivningen. Ett isblock på ett fjäll en vinter är inte lika temporärt som samma isblock på en strand längs medelhavet. Eller ens på ett torg i närmsta stad vid fjällets fot.

Temporaliteten beror av skalan. På nära håll är ting i ständig rörelse, i ständig förändring. I ett långt tidsperspektiv är ingenting bestående.

Förlopp pågår.

Konstverket är en bok av Sara Wallgren. Det saknar titel. Blyertsen är ofixerad. Boken är stor och när man bläddrar i den blir man grå om fingrarna och den skissade blyertsen suddas långsamt. Förändras. Av mänskliga händer. Den ingår just nu i en utställning om tid på Makeriet i Malmö.

Lämna en kommentar